G D G E Am D
Natten går tunga fjät, runt gård och stuva. Kring jord som sol’n förlät, skuggorna ruva. Då i vårt mörka hus, stiger med tända ljus, Sankta Lu – cia, Sankta Lu – cia.
Natten var stor och stum. Nu, hör, det svingar i alla tysta rum, sus som av vingar. Se, på vår tröskel står, vitklädd med ljus i hår, Sankta Lu – cia, Sankta Lu – cia.
Mörkret kall flykta snart, ur jordens dalar. Så hon ett underbart ord till oss talar. Dagen skall åter ny, stiga ur rosig sky, Sankta Lu – cia, Sankta Lu – cia.
